Den där veckan..

Dags för hemtenta igen. Det är min sjätte examineringsuppgift sedan jag började på universitetet och som på beställning när jag inte borde göra något annat än att plugga stenhårt och investera i min framtid så kommer mitt enorma sug för att skriva egna böcker (som annars gladeligen lyser med sin frånvaro just nu) i vägen för att skriva om andras.
Jag tror inte direkt att jag är ensam om det här, men jag känner mig verkligen aldrig så "inspirerad" och "kreativ" som när jag har en stor uppgift framför mig som jag helst av allt skulle vilja hoppa över.  

Istället för att jämföra synen på kärlek och äktenskap i Therese Raquin och Svindlande Höjder eller Madame Bovary och Pengar, som första uppgiften lyder, så löper min fantasi iväg till helt andra ställen och hittar på någon egen historia som låter helt fenomenal med underbara karaktärer och fullt trovärdiga miljöer och en intrig som faktiskt skulle kunna funka. Sen så skrämmer den upp mig genom att säga "om du inte skriver ner det här som jag precis kom på helt på egen hand så kommer det att försvinna för alltid och då kommer du aldrig att få det där genombrottet och så kommer du gräma dig i resten av ditt liv!" och då tänker jag att min fantasi är en riktig jäkla douche, men samtidigt så känner jag ju mig tvungen att göra som den säger, nu när den hotar mig och allt och så sätter jag mig och skriver istället för att göra hemtentan för jag är ju så illa tvungen!


Eller så försöker jag bara förhala. Vem vet!


(Ifånen är dock inget distraktion, det känns ju bra.)

En sak som jag funderar över.

Alltså, ibland blir jag så himla förvånad när jag läser vem som har skrivit förordet till böcker (hoppar dock oftast över dem eftersom de nästan alltid avslöjar alldeles för mycket om bokens innehåll och därmed förstör läsupplevelsen). Jag tänkte förr att det var om inte författaren själv så i alla fall översättaren eller någon annan som på ett eller annat vis hade arbetat med boken som skrev förordet, men tydligen så kan det vara vem som helst så länge denne någon är på ett eller annat vis litterärt begåvad.
Eller?
Har jag fel här? Har jag missuppfattat? Är detta något som man som blivande litteraturvetare eller förlagsredaktör ska ha koll på och veta? Va? Jag känner mig helt vilsen här.

Till min pocketupplaga av Dostojevskijs Brott och straff har Monika Fagerholm skrivit förordet. Tillåt mig att upprepa mitt "Va?" för jag fattar inte alls! I min värld är de inte det minsta kompatibla - en tung rysk tegelsten som är en av världens mest lästa böcker och drömlika böcker med ord som ljuvlig, förtjusande och liknande har inte nämnvärt mycket gemensamt i min värld - men det kan som sagt vara jag som inte fattar. Vad har hennes personliga erfarenheter med själva läsningen av boken att göra för en ny och ovetande läsare? Jag fattar inte och jag hatar när det händer, verkligen hatar.
Är detta något som alla förstår och bara jag har missat? VA?


(När vi ändå är inne på det här så vill jag bara påpeka att jag inte fattar varför man ska ha förord till böcker alls. Biografisk information formar alltid läsningen och hämmar läsarens tolkning och - tror jag - ännu mer så om det i förordet står av en författare man beundrar att "så här kände jag då och då" för då kan man kanske få för sig att det är så man ska känna. Uh. Dock hade jag gärna velat jobba som det, blinkblink.)

Fyra års läsning.

Idag fyllde jag i den etthundrafyrtionde boken i min läsdagbok och i o med det så är den alltså numera full. Från Djävulen bär Prada av Lauren Weisberger den 28 februari 2008 till Djurvänner av Anton Marklund idag, från "Jag vill ha hennes jobb - graciöst!" till "Lågmäld, men känslosam. Enkel att läsa och ta till sig. Inget att störa sig på." och från en läsdagbok till en annan.

Jag tror att det finns många som inte riktigt förstår meningen med att ha en läsdagbok, som kanske tycker att det känns lite onödigt och som slöseri med tid, men för mig har det blivit en vana och nästan ett måste att skriva ner en kort kommentar om boken som jag nyss har läst ut. Det känns liksom bra på något sätt att ha det nedskrivet. Om inget annat så för att kunna gå tillbaka och se efter vad jag egentligen tyckte om en bok i efterhand, när minnet av den har börjat suddats ut. Dessutom är det kul att gå tillbaka och läsa kommentarer som "Jävla Jonas Gardell, han börjar bli bra nu", "Allt franskt är bra" och "älskade den innan jag började läsa den" för de får mig att minnas även de känslor som jag hade, men som jag nu glömt bort. Dock är det inte lika kul att läsa sida efter sida med "jag hade förväntat mig något bättre", "inte så bra som jag trodde" eller "Dryg", fast samtidigt så får de kommentarerna mig att inse att jag kanske ska sänka kraven och förväntningarna som jag har på nya böcker i fortsättningen och se dem för vad dem är, inte för vad jag vill att de ska vara.

Ska tänka på det nu när den här lilla boken får lämna plats på mitt ställföreträdande nattduksbord bestående av en flyttlåda för en helt ny läsdagbok. Förhoppningsvis så fylls den snabbt av kloka omdömen och genomtänka kommentarer, inte en massa rabbel om graciösa jobb och mästerverk som jag inte kan förstå mig på. Igår fick jag ett helt berg med böcker från adlibris, så den lär väl börja med dem. 


(ja. harry har tuggat lite i den, men det gör inget. det ska synas att den har vart med ett tag!)

Om inte annat så "grattis till att du klarar av vardagen"

Åh, idag har jag hittat finaste presenten som jag ska köpa till mig själv i "Grattis, du klarade din första tenta"-present; en samlarutgåva av Jane Austens böcker, inbunda och med ett sånt där finfint band som jag inte vet vad det heter, men som jag tycker att alla böcker borde ha för mina bokmärken försvinner alltid.




Hur fin och bra present?
410 kronor på adlibris bara.


Skulle det nu vara så att jag inte klarade min första tenta, vilket egentligen är högst troligt, så kan jag alltid få den i "vad duktig du är som har slutat röka"-present eller som en alldeles, alldeles för tidig juklapp. Fast ja, jag får vänta på tentaresultatet först - vilket för övrigt är mycket läskigare än vad jag kunde föreställa mig att det skulle vara. Precis som universitetet i stort. Läskigt. Läskigt och vuxet. Och kul, såklart.
Man ska inte klaga.


(förresten så är det en rätt så dålig rubrik. jag behöver ingen sån present. min vardag är så mycket mer än dräglig för tillfället och jag hoppas att den ska förbli så. som sagt; man ska inte klaga.)

l'élégance du hérisson

I somras läste jag Igelkottens elegans av Muriel Barbery. Det är en fransk, lite knäpp, vindlig bok med något speciella karaktärer och eftersom jag älskar allt som är franskt, lite knäppt, vindligt och fullt av något speciella karaktärer så trodde jag att jag skulle älska den! Det gjorde jag inte. Jag tyckte att den var alldeles för överpretentiös och det kändes som att författaren pregat in så mycket intellektuella funderingar och diskussioner att allt bara föll platt. Kanske hade jag lite höga förväntningar, kanske förstod jag inte det fina, kanske är den inte så bra. Jag vet inte, men jag skulle nog inte rekommendera någon att läsa den om de bad mig om ett boktips i alla fall.

Däremot så såg jag och världens finaste pojkvän filmatiseringen le hérisson igår och den var fullkomligt ljuvlig måste jag säga. Ett av de få tillfällen då filmen är bättre än boken, i alla fall i mina ögon.

Se den någon kväll när det regnar. Den passar nog bra då. 






Mmm, så fint det ska bli.


En av mina bästa böcker har blivit film och jag har redan sett trailern säkert tio gånger.
så. himla. spännande.

FU Adlibris.


Ni är döda för mig.


Appropå Jonathan Safran Foer..


.. så.himla.perfekt.OSCAR. 

VISST!?


Kära adlibris..

Hej på er!

Jag vill börja med att säga att jag vet att det var länge sen vi hördes av ni och jag och låt mig bara säga: allt är mitt fel. Självklart så tar jag på mig hela ansvaret för att vår relation har runnit ut i sanden. Inget snack om saken. Jag vet att jag har varit en väldigt dålig kund på sistone, för att inte säga en riktigt usel kund. Jag har ju inte beställt någonting från er på flera månader! Så ska det ju inte vara egentligen, men det finns faktiskt en anledning och den är inte att sist vi hördes av så var det när ni skickade det där kravbrevet på en massa pengar till mig, det som hamnade hos inkasso ni vet? Nejnej, det där har jag redan förträngt. Visst var det ganska otrevligt gjort av er, men samtidigt så förstår jag. Jag hade säkert gjort samma sak själv om jag hade varit i eran position. Profit och sådär. Jag fattar. Det är luuugnt. Nä, anledningen till att jag inte har hört av mig på ett tag beror delvis på att jag inte har haft några pengar (jag har ju lärt mig hur kinkiga ni är när det kommer till att betala räkningar) och delvis på att ni avbeställde min senaste beställning på Tree of Codes utan att rådfråga mig först. Ja, jag medger att jag missade att läsa det finstilta där det står "vi reserverar oss för utförsäljning", men jag tycker ändå att det var riktigt ruttet gjort av er och att jag blev riktigt förbannad och.. Förlåt, vi ska inte gå in på det. Jag kan bara säga att tårar spilldes. Så.
Nu till mitt riktiga ärende. Jag ska förmodligen börja på universitetet till höst. Det innebär; en himla massa kurslitteratur. Dessutom är det litteraturvetenskap som jag (förhoppningsvis) ska läsa. Jag gissar bara nu, men jag kan föreställa mig att innebär ännu fler böcker. Tänk så mycket pengar ni kommer att tjäna på mig! Bra va? Jag vill nämligen väldigt gärna vara er trogen och så eftersom ni nästan alltid erbjuder mig precis vad jag behöver, så jag lovar att inhandla all min kurslitteratur hos er! På ett villkor. Jag ska ha Tree of Codes hos mig inom sju arbetsdagar. Förstår ni det? Jag vet att det står på hemsidan att den är slut idag, jag vet det, men jag beställde den inatt. Inatt fanns den. Jag drar slutsatsen att det innebär att ni har åtminstone ett exemplar och att det är mitt exemplar. Om jag får ett mail av er inom de närmsta dagarna där det står "tyvärr, din beställning är slut" så kommer det inte att vara det enda som är slut, om ni förstår vad jag menar? Mm, får jag ett sånt mail så är det slut mellan oss. För alltid. Oavsett vad ni lockar med nästa bokrea så tänker jag inte ens ge er en blick. Okej?

Ja, det var väl allt jag hade att säga egentligen. För att sammanfatta:
Tree of Codes hos mig - bra.
Tree of Codes slut - fuck you.
Vi hörs kanske om en vecka eller så!

Kram och kyss och hjärtligt tacksam.

(ps1. Glöm inte att skicka med Eating Animals, det är en välkommen-hem-present till min syster. hon kommer den fjortonde så ni vet. ingen brådska. ds.)


(ps2. ni som inte kommer från adlibris och ändå har läst ända hit, ni kan väl bara försöka ignorera det faktum att jag erkänner att jag grät över att jag inte fick en bok som jag beställt. det är sån jag är helt enkelt, men det är inget att hänga upp sig över. vi kan väl fortsätta vara kompisar ändå? puss. ds.)


RSS 2.0