Den där veckan..
Dags för hemtenta igen. Det är min sjätte examineringsuppgift sedan jag började på universitetet och som på beställning när jag inte borde göra något annat än att plugga stenhårt och investera i min framtid så kommer mitt enorma sug för att skriva egna böcker (som annars gladeligen lyser med sin frånvaro just nu) i vägen för att skriva om andras.
Jag tror inte direkt att jag är ensam om det här, men jag känner mig verkligen aldrig så "inspirerad" och "kreativ" som när jag har en stor uppgift framför mig som jag helst av allt skulle vilja hoppa över.
Istället för att jämföra synen på kärlek och äktenskap i Therese Raquin och Svindlande Höjder eller Madame Bovary och Pengar, som första uppgiften lyder, så löper min fantasi iväg till helt andra ställen och hittar på någon egen historia som låter helt fenomenal med underbara karaktärer och fullt trovärdiga miljöer och en intrig som faktiskt skulle kunna funka. Sen så skrämmer den upp mig genom att säga "om du inte skriver ner det här som jag precis kom på helt på egen hand så kommer det att försvinna för alltid och då kommer du aldrig att få det där genombrottet och så kommer du gräma dig i resten av ditt liv!" och då tänker jag att min fantasi är en riktig jäkla douche, men samtidigt så känner jag ju mig tvungen att göra som den säger, nu när den hotar mig och allt och så sätter jag mig och skriver istället för att göra hemtentan för jag är ju så illa tvungen!
Eller så försöker jag bara förhala. Vem vet!
(Ifånen är dock inget distraktion, det känns ju bra.)
Jag tror inte direkt att jag är ensam om det här, men jag känner mig verkligen aldrig så "inspirerad" och "kreativ" som när jag har en stor uppgift framför mig som jag helst av allt skulle vilja hoppa över.
Istället för att jämföra synen på kärlek och äktenskap i Therese Raquin och Svindlande Höjder eller Madame Bovary och Pengar, som första uppgiften lyder, så löper min fantasi iväg till helt andra ställen och hittar på någon egen historia som låter helt fenomenal med underbara karaktärer och fullt trovärdiga miljöer och en intrig som faktiskt skulle kunna funka. Sen så skrämmer den upp mig genom att säga "om du inte skriver ner det här som jag precis kom på helt på egen hand så kommer det att försvinna för alltid och då kommer du aldrig att få det där genombrottet och så kommer du gräma dig i resten av ditt liv!" och då tänker jag att min fantasi är en riktig jäkla douche, men samtidigt så känner jag ju mig tvungen att göra som den säger, nu när den hotar mig och allt och så sätter jag mig och skriver istället för att göra hemtentan för jag är ju så illa tvungen!
Eller så försöker jag bara förhala. Vem vet!
(Ifånen är dock inget distraktion, det känns ju bra.)
Kommentarer
Trackback
