Vårt lilla renoveringsobjekt.
Igår gjorde jag och Christian en lite hemlig och busig sak och åkte och hälsade på vår nya lägenhet, trots att vi inte får tillträde till den förrän på onsdag. Jag vet inte om det är tillåtet egentligen, men vi fick nycklarna av min bror (som ju precis har flyttat därifrån) i lördags när vi var på födelsedagsmiddag för min storasyster och vi kunde helt enkelt inte hålla oss!
Jag ser (som ni förmodligen vet) så himla mycket fram emot att flytta just nu så det går inte alls att beskriva det. Tyvärr så blev det lite av ett antiklimax när vi väl steg in genom dörren. Alltså, det är en väldigt, väldigt fin lägenhet i grunden. Den har relativt ljusa rum, mysigt kök, höga, välvda tak och stor potential. Problemet är bara att den är lite.. sliten. Där är lite för många sprickor i taken för att det ska vara charmigt, hur många hål som helst i väggarna som även är väldigt typ fläckiga(?), badrummet ska vi nog inte ens tala om för jag kan inte få mig själv till att se hur det kan bli fint och golven som knarrar konstant är jäkligt nedslitna. Det låter kanske inte så hemskt, men lägg till att min bror inte städade vidare noggrant innan han flyttade ut och alltihop ger verkligen tillsammans ett intryck av att lägenheten är väldigt utsliten och, i mina ögon, nästan lite ofräsch. Det var faktiskt ganska jobbigt att se, speciellt när jag under de senaste veckorna har försjunkit i inredningsmagasin och inne i mitt huvud har fantiserat fram ett palats, redo för inflyttning, och förträngt att det kanske krävs lite mer än bara lite spackel för att få det sådär riktigt fint som jag vill ha det.
På onsdag ska vi i alla fall besiktiga den tillsammans med vår blivande fastighetsvärd och då får vi veta hur mycket som vi får lov att fixa med den och om vi kanske får något fixat av dem. Just nu så känner jag lite att kosta vad det kosta vill, jag vill bara få det fint, men jag har en svag aning av att Christian tänker mer att "ta det lugnt, det kommer snart bli bra" och att jag överdriver lite mycket i mitt huvud. Vi får se helt enkelt.
På bilderna jag tog med min fattiga mobilkamera så ser det ju ganska mysigt ut och det kan det ju säkert bli på riktigt också om jag bara chillar och tar det lite lugnt.
Titta så fin den är när man inte ser alla små skavanker:
Vårt lelle kök, mitt bästa rum. Här fick vi ett litet matbord med icke matchande stolar, två datorer, ett underlägg med änglar på och en disktrasa på köpet.
Apotekarburkar. Kan vara det charmigaste och kan även vara anledningen till att köket är mitt bästa rum.
Detta är lite av vårt vardagsrum och vårt blivande bibliotek och där bak så kan man se vårt sovrum. Här fick vi en himla massa på köpet! En sönderskjuten soffa som jag har drömt mardrömmar om inatt, en fläckig och oanvändbar madrass, en slags stegstol som Christian blev jätteförtjust i eftersom den är så funkis, en hylla som är likadan som den i köket, två pantburkar och en sån där gräsligt ful, gräsligt omodern och sjukt ovärd takfläkt i taket. (Christian petar på ett eluttag som håller på att ramla av.)
Jag ser (som ni förmodligen vet) så himla mycket fram emot att flytta just nu så det går inte alls att beskriva det. Tyvärr så blev det lite av ett antiklimax när vi väl steg in genom dörren. Alltså, det är en väldigt, väldigt fin lägenhet i grunden. Den har relativt ljusa rum, mysigt kök, höga, välvda tak och stor potential. Problemet är bara att den är lite.. sliten. Där är lite för många sprickor i taken för att det ska vara charmigt, hur många hål som helst i väggarna som även är väldigt typ fläckiga(?), badrummet ska vi nog inte ens tala om för jag kan inte få mig själv till att se hur det kan bli fint och golven som knarrar konstant är jäkligt nedslitna. Det låter kanske inte så hemskt, men lägg till att min bror inte städade vidare noggrant innan han flyttade ut och alltihop ger verkligen tillsammans ett intryck av att lägenheten är väldigt utsliten och, i mina ögon, nästan lite ofräsch. Det var faktiskt ganska jobbigt att se, speciellt när jag under de senaste veckorna har försjunkit i inredningsmagasin och inne i mitt huvud har fantiserat fram ett palats, redo för inflyttning, och förträngt att det kanske krävs lite mer än bara lite spackel för att få det sådär riktigt fint som jag vill ha det.
På onsdag ska vi i alla fall besiktiga den tillsammans med vår blivande fastighetsvärd och då får vi veta hur mycket som vi får lov att fixa med den och om vi kanske får något fixat av dem. Just nu så känner jag lite att kosta vad det kosta vill, jag vill bara få det fint, men jag har en svag aning av att Christian tänker mer att "ta det lugnt, det kommer snart bli bra" och att jag överdriver lite mycket i mitt huvud. Vi får se helt enkelt.
På bilderna jag tog med min fattiga mobilkamera så ser det ju ganska mysigt ut och det kan det ju säkert bli på riktigt också om jag bara chillar och tar det lite lugnt.
Titta så fin den är när man inte ser alla små skavanker:
Vårt lelle kök, mitt bästa rum. Här fick vi ett litet matbord med icke matchande stolar, två datorer, ett underlägg med änglar på och en disktrasa på köpet.
Apotekarburkar. Kan vara det charmigaste och kan även vara anledningen till att köket är mitt bästa rum.
Detta är lite av vårt vardagsrum och vårt blivande bibliotek och där bak så kan man se vårt sovrum. Här fick vi en himla massa på köpet! En sönderskjuten soffa som jag har drömt mardrömmar om inatt, en fläckig och oanvändbar madrass, en slags stegstol som Christian blev jätteförtjust i eftersom den är så funkis, en hylla som är likadan som den i köket, två pantburkar och en sån där gräsligt ful, gräsligt omodern och sjukt ovärd takfläkt i taket. (Christian petar på ett eluttag som håller på att ramla av.)
En totalt omotiverad bild på Chrillepille för att han är det finaste jag vet och för att han ska ha så jäkla mycket credd om han orkar stå ut med mig under den kommande månaden när jag kommer att gå bananer över att ingenting löser sig exakt så som jag vill ha det så fort jag knäpper med fingrarna.
(Om ni undrar över allt det här som vi fått"på köpet" så är det allt skräp som min bror inte riktigt visste vad han skulle göra av och därför lämnade kvar till oss för att vi "kunde få användning för det", med andra ord för att han skulle slippa åka och slänga det. Förutom det lilla matbordet. Det bad vi om så det får vi ju tacka för, men om det är någon som känner att en fruktansvärd takfläkt skulle höja standarden på er inredning så bara hör av er. Ni får den.)
(Om ni undrar över allt det här som vi fått"på köpet" så är det allt skräp som min bror inte riktigt visste vad han skulle göra av och därför lämnade kvar till oss för att vi "kunde få användning för det", med andra ord för att han skulle slippa åka och slänga det. Förutom det lilla matbordet. Det bad vi om så det får vi ju tacka för, men om det är någon som känner att en fruktansvärd takfläkt skulle höja standarden på er inredning så bara hör av er. Ni får den.)
