Fyra års läsning.
Idag fyllde jag i den etthundrafyrtionde boken i min läsdagbok och i o med det så är den alltså numera full. Från Djävulen bär Prada av Lauren Weisberger den 28 februari 2008 till Djurvänner av Anton Marklund idag, från "Jag vill ha hennes jobb - graciöst!" till "Lågmäld, men känslosam. Enkel att läsa och ta till sig. Inget att störa sig på." och från en läsdagbok till en annan.
Jag tror att det finns många som inte riktigt förstår meningen med att ha en läsdagbok, som kanske tycker att det känns lite onödigt och som slöseri med tid, men för mig har det blivit en vana och nästan ett måste att skriva ner en kort kommentar om boken som jag nyss har läst ut. Det känns liksom bra på något sätt att ha det nedskrivet. Om inget annat så för att kunna gå tillbaka och se efter vad jag egentligen tyckte om en bok i efterhand, när minnet av den har börjat suddats ut. Dessutom är det kul att gå tillbaka och läsa kommentarer som "Jävla Jonas Gardell, han börjar bli bra nu", "Allt franskt är bra" och "älskade den innan jag började läsa den" för de får mig att minnas även de känslor som jag hade, men som jag nu glömt bort. Dock är det inte lika kul att läsa sida efter sida med "jag hade förväntat mig något bättre", "inte så bra som jag trodde" eller "Dryg", fast samtidigt så får de kommentarerna mig att inse att jag kanske ska sänka kraven och förväntningarna som jag har på nya böcker i fortsättningen och se dem för vad dem är, inte för vad jag vill att de ska vara.
Ska tänka på det nu när den här lilla boken får lämna plats på mitt ställföreträdande nattduksbord bestående av en flyttlåda för en helt ny läsdagbok. Förhoppningsvis så fylls den snabbt av kloka omdömen och genomtänka kommentarer, inte en massa rabbel om graciösa jobb och mästerverk som jag inte kan förstå mig på. Igår fick jag ett helt berg med böcker från adlibris, så den lär väl börja med dem.
(ja. harry har tuggat lite i den, men det gör inget. det ska synas att den har vart med ett tag!)
Jag tror att det finns många som inte riktigt förstår meningen med att ha en läsdagbok, som kanske tycker att det känns lite onödigt och som slöseri med tid, men för mig har det blivit en vana och nästan ett måste att skriva ner en kort kommentar om boken som jag nyss har läst ut. Det känns liksom bra på något sätt att ha det nedskrivet. Om inget annat så för att kunna gå tillbaka och se efter vad jag egentligen tyckte om en bok i efterhand, när minnet av den har börjat suddats ut. Dessutom är det kul att gå tillbaka och läsa kommentarer som "Jävla Jonas Gardell, han börjar bli bra nu", "Allt franskt är bra" och "älskade den innan jag började läsa den" för de får mig att minnas även de känslor som jag hade, men som jag nu glömt bort. Dock är det inte lika kul att läsa sida efter sida med "jag hade förväntat mig något bättre", "inte så bra som jag trodde" eller "Dryg", fast samtidigt så får de kommentarerna mig att inse att jag kanske ska sänka kraven och förväntningarna som jag har på nya böcker i fortsättningen och se dem för vad dem är, inte för vad jag vill att de ska vara.
Ska tänka på det nu när den här lilla boken får lämna plats på mitt ställföreträdande nattduksbord bestående av en flyttlåda för en helt ny läsdagbok. Förhoppningsvis så fylls den snabbt av kloka omdömen och genomtänka kommentarer, inte en massa rabbel om graciösa jobb och mästerverk som jag inte kan förstå mig på. Igår fick jag ett helt berg med böcker från adlibris, så den lär väl börja med dem.
(ja. harry har tuggat lite i den, men det gör inget. det ska synas att den har vart med ett tag!)
Kommentarer
Trackback
