H A N N A H F O R E V E R

Det luktar konstigt i vårt kök. Det är ingen kraftig lukt. Det är liksom inte sopor som stinker, eller ett avlopp som inte har blivit rensat, utan det är något annat. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är, men det luktar typ som trä, fast mycket starkare och äckligare? En svag, men väldigt distinkt lukt som både förbryllar och äcklar mig.
Jag upptäckte det igår när jag hade diskat och fick, efter att ha hört ett ännu konstigare ljud som antingen var vatten som droppade eller något som krafsade, för mig att det är antingen..

- .. en vattenläcka i rören som sakta sprider sig och kommer göra att hela vårt kök, med det fina vita trägolvet och de gamla köksluckorna, sakta kommer att murkna undan framför mina ögon för att vår fastighetsvärd inte kommer hit och tar hand om det och inte kan fixa det för att den har funnits där för länge.

Eller..

- .. en väldigt stor, fet, äcklig råtta som kommer att döda mig och "krypa upp i min säng" enligt Emma. Ja, jag medger att det här är till och med ännu mer otroligt än att hela köket kommer att murkna bort under den kommande natten.

Oavsett så vågar jag inte använda kranen. Har inte gjort det sedan igår eftermiddag. Åt musli till middag igår för att slippa använda kranen till någon form av matlagning eller diskning. Ja, jag vet. Lite överdrivet kanske med tanke på att vi faktiskt har en vask i badrummet också, men det är ju så omständigt att gå in där bara för att hämta lite vatten.
Christian kommer hem imorgon, så då får han kolla lite noggrannare på det hela och förhoppningsvis så visar det sig att jag bara har inbillat mig alltihop som vanligt och att det inte är någon fara.

Lyckligtvis så var jag hembjuden till min syster idag så jag slapp oroa mig över middagsproblemet. Jag älskar att vara hemma hos min syster. Verkligen älskar det. Allt är så rent, prydligt och välplanerat och oavsett vad man får till middag så är det alltid gott. Jag kan inte minnas att jag någonsin har ätit ens något halväckligt hemma hos henne (om man inte räknar all den broccolin som hon tvingade i mig när jag var liten och ännu inte var så förtjust i grönsaker).
Idag hade hon inte bara stått och handskalat ett kilo räkor till en sallad när jag kom dit, utan istället för att bara blanda ihop allt i en stor skål så fick vi alla varsin egen tallrik såhär fint:

Och jag fick dessutom en helt egen skål med crème fraîche med vitlök. För mig som älskar allt som har med crème fraîche och vitlök att göra så känns det nästan som en dröm. På riktigt.

En annan, lite mer okej, dröm som jag har är att folk en dag ska kunna se på mitt hem så som jag ser på min storasysters: ett välorganiserat ställe där maten alltid är god oavsett vad den består av, där man alltid känner sig välkommen och där köket inte håller på att murkna.
En dag, en dag!