H A N N A H F O R E V E R

Det kan vara så att jag håller på att genomgå en väldigt allvarlig identitetskris för tillfället. Jag sitter och letar efter utbildningar på antagning.se och jag, som för bara en vecka sen var säker på att jag skulle fortsätta inom litteraturvetenskapen och ta examen om lite mer än ett år, har nu helt plötsligt fått för mig att "globala utvecklingsstudier - det är någonting för mig det!" och "kanske man skulle ta och läsa europaprogrammet, det låter väl snitsigt?".
Det får mig att tänka på det här inlägget från förra året då jag upplevde i princip samma sak. Så vidare livsomvälvande var det dock uppenbarligen inte med tanke på att jag hamnade på litteraturvetenskap (eller "flum, flum, flum" som min syster kallar det) ändå och jag kan nästan försäkra er om att det kommer gå likadant i år. I höst sitter jag säkert där, på sol, skrivandes på min c-uppsats samtidigt som jag tänker "tycker jag verkligen att det här är kul eller är det bara kul för att jag får lära mig en massa nya saker och läsa en massa böcker?" och hör min storasysters röst "flum, flum, flum" i öronen.

Och allt detta när jag egentligen bara vill jobba. (Infoga lång, djup suck här.)

Nå, när jag letade i arkivet för att hitta det där gamla inlägget så hittade jag för övrigt bland annat de här bilderna;

De får mig att sakna Harry så himla mycket att det nästan gör ont i magen. Jag vill bara ha hans sällskap och få krama på honom och pussa på honom och lukta honom bakom öronen och höra honom spinna, för ser ni hur mysigt han tycker att det är när vi gosar eller? Gullisen.
Fy fan vad jag saknar att ha en katt!

Ett hem är nog inget riktigt hem utan en katt. Och jag lär aldrig inse vad jag vill göra med mitt liv.
(utöver att öppna ett katthem där alla stackars katter utan hus kan få komma och bo. Synd att det inte är någon lukrtiv bransch eller finns någon relevant utbildning för en sådan karriär.)