Oscar.

Ibland ångrar jag nästan att jag döpte Oscar efter huvudpersonen i Extremt högt och otroligt nära, för han börjar sakta bli lika knepig som i boken.
Inatt vaknade både jag och Christian av att han satt och spann jättehögt och ville bli klappad och nu springer han bara undan så fort jag försöker komma nära och ser livrädd ut. Tills jag lyfter upp honom, då börjar han spinna direkt.
Det tar mycket längre tid att lära känna honom än vad jag hade väntat mig, men jag antar att jag överreagerar lite. Det har ju faktiskt bara gått en vecka.


Söt, men knepig.



(OBS: Minuten efter att jag skrev detta så gick jag ut i köket och satte mig på köksbordet för att kolla min mobil. Då hoppade han direkt upp och började kela som en liten galning, så nu har jag nog lite dåligt samvete för att jag kallade honom knepig..)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0