H A N N A H F O R E V E R

Jag tycker att verkligen sånt här är så himla hjärtskärande.
På rikitgt så gör det nästan lite ont i hjärtat att veta att den har blivit helt utstött och ensam utan att den förmodligen har en aning om varför och dessutom så är den nästan blind.
Så väldigt, väldigt synd.


Så himla fulsöt är den lille stackaren också så man kan inte annat än att tycka synd om den. Det är visst inte lätt att vara ginger i något släkte. Aw. Skulle vilja ha den.

I somras läste jag Igelkottens elegans av Muriel Barbery. Det är en fransk, lite knäpp, vindlig bok med något speciella karaktärer och eftersom jag älskar allt som är franskt, lite knäppt, vindligt och fullt av något speciella karaktärer så trodde jag att jag skulle älska den! Det gjorde jag inte. Jag tyckte att den var alldeles för överpretentiös och det kändes som att författaren pregat in så mycket intellektuella funderingar och diskussioner att allt bara föll platt. Kanske hade jag lite höga förväntningar, kanske förstod jag inte det fina, kanske är den inte så bra. Jag vet inte, men jag skulle nog inte rekommendera någon att läsa den om de bad mig om ett boktips i alla fall.

Däremot så såg jag och världens finaste pojkvän filmatiseringen le hérisson igår och den var fullkomligt ljuvlig måste jag säga. Ett av de få tillfällen då filmen är bättre än boken, i alla fall i mina ögon.

Se den någon kväll när det regnar. Den passar nog bra då. 

En av mina bästa böcker har blivit film och jag har redan sett trailern säkert tio gånger.
så. himla. spännande.