Jag säger som Ida.
Varför ska det var så himla svårt att komma igång med sitt jäkla skolarbete?
Efter att jag hade skrivit inlägget här under så rotade jag faktiskt fram alla papprena med instuderingsfrågor till psykologiprovet, satte mig i sängen, gjorde mig redo, slog upp boken, läste första stycket.. och sedan slutade jag.
Jag läser alltid igenom de kapitel som ska komma på provet högt för mig själv innan jag sätter igång med att svara på frågorna (jag inbillar att jag lär mig lite mer då), men nu hade jag en kopp te bredvid mig som hade stått och dragit precis lagom länge för att vara alldeles förträffligt att dricka och man kan inte läsa högt för sig själv när man dricker te. Så psykologin fick vänta en liten stund till.
Under tiden som jag drack upp mitt te så kunde jag ju lika gärna göra något vettigt, tänkte jag, så då läste jag lite tyst i Great House av Nicole Krauss. En bok som handlar om ett skrivbord som jag inte alls har kommit in i tidigare, men som nu föll mig alldeles utmärkt i smaken eftersom den var väldigt mycket mer lockande än Psykologi för gymnasieskolan av Stellan Sjödén.
Och sen gjorde jag en kopp te till.
Och sen gick jag och handlade nytt te för det vi hade hemma var inte gott.
Och sen gjorde jag en kopp te till.
Och sen satte jag mig vid datorn för att kolla på nästa uppdrag i kultur- och idéhistorian.
Och sen fastnade jag.
Och nu sitter jag här och tänker "är det inte dags för mig att prova göra några gamla högskoleprov ändå för att se vad jag har gett mig in på?". Till och med det är tydligen mer lockande än Perceptionspsykologi idag.
Jag undrar just om jag kommer att bryta mitt nya mönster av att få mvg på allt jag gör nu på onsdag. Om jag fortsätter såhär så verkar det ju inte mycket bättre.. Kanske dags för middag?
