Dag 17-18-19.
Mitt favoritminne/min favoritfödelsedag/det här ångrar jag:
(Åh, det är så himla tråkiga ämnen kvar på den här rackarns listan. Jag funderar nästan på att göra som Samuel och sluta, men nu när jag har gett mig in på den så vill jag inte riktigt ge upp. Löjligt, jag vet, men det kan väl vara bra övning inför framtiden för om jag ska ta och bli någon slags journalist så kommer jag inte alltid att få skriva om saker som jag vill, så det är bara att vänja sig, med andra ord.)
Jag vet att jag har väldigt många fina minnen och väldigt fina födelsedagar bakom mig, men det är ju helt omöjligt att välja någotdera att skriva om. Det står helt still i huvudet och jag kommer inte på något alls. Angående minnen så är de så många och ändå är där inget som riktigt platsar som favorit och när det kommer till födelsedagar så har jag aldrig haft en dålig, men kommer inte på någon som har varit sådär särskilt bra att den utmärker sig. Så vi skippar det här med favoriter och går direkt till vad jag ångrar. Jippie.
Jag vet att jag skrev för ett par dagar sedan att jag drömmer om att inte ångra något (jag upprepade visst det två gånger till och med, så viktigt är det), men det är fortfarande just bara en dröm tyvärr. Jag ångrar så ofantligt mycket saker och ändå så är det så himla enkelt att välja vad jag ångrar mest.
Jag ångrar helt enkelt att jag inte fokuserade på skolan när jag hade chansen. Så är det bara. Jag vet att det inte går att ändra på och jag vet att jag gjorde vad jag kunde, men det känns ändå så himlans dumt och jag grämer mig över det här varje dag, även fast jag vet vad det till större delen berodde på och varför det blev som det blev.
Då, när jag fortfarande gick i gymnasiet, så hade jag ingenting att sträva efter. Jag hade inget som jag ville göra när jag slutade, inget som jag ville vidareutbilda mig till eller som jag kunde tänka mig att göra i resten av mitt liv. Inget. Allt jag visste då var att jag ville skriva och man behöver ju ingen utbildning för att bli författare så jag antar att det gjorde mig lite extra nonchalant och hjälpte till med att sätta mig i den här situationen.
Nu för tiden har jag ett mål. Nu har jag något att sträva efter och det gör jag verkligen. Sen jag kom på vad jag vill göra med mitt liv så har jag (om man inte räknar matten) fått mvg på ungefär allt jag har gjort i skolväg. Om jag hade fokuserat, koncentrat mig och kämpat redan i gymnasiet så hade jag kanske sluppit det här långdragna året på komvux och då hade jag redan varit i frankrike i ett par månader vid det här slaget och kanske till och med ha varit på väg att börja LCF nu till hösten. För det finns ju inte en så vidare stor chans att de inte skulle ta in mig där med tanke på de betygen som jag skulle ha haft om jag faktiskt hade brukat allvar? Nu, på grund av min slapphet och allmänna misslyckande, så är chansen ganska så stor att jag aldrig kommer att komma in. För att förmodligen ens ha en chans så måste jag lägga 1500 kronor på att pröva mina betyg i textkommunikation a, b och c, ämnen som jag borde ha haft mvg istället för g i, men som jag sumpade eftersom jag aldrig lämnade in några uppgifter. Som i alla andra ämnen.
Nä, jag ångrar verkligen att jag inte fokuserade på skolan, att jag inte tog en av de tjugo olika chanserna jag fick och att jag slutade gymnasiet med tio ig i det där vita jäkla kuvertet. Inte bara för att det är pinsamt och jäkligt korkat, utan för att jag har slösat bort ett helt år av mitt liv helt i onödan och kanske även chansen att komma in på min "drömskola" om vi nu ska vara så drastiska. Det är trist. Jag kommer förmodligen att ångra mig för alltid, även om det inte finns något att göra åt det hela idag.
I övrigt så finns det så fruktansvärt mycket saker jag ångrar som jag aldrig skulle vilja dela med mig av, både saker som är personliga och saker som är pinsamma som jag inte vill påminna er om. Jag försöker som sagt tänka att jag inte ska ångra någonting alls och jag kämpar med det och det är så klart väldigt svårt.
Det är klart att man väljer fel ibland och det är lätt att ångra något när det väl har hänt, men just det här med skolan är en sån sak som jag visste under tiden det hände att jag skulle komma att ångra det och det är sånt som jag vill utesluta ur mitt liv. Svårt, men det skadar ju inte att försöka.
