Dag 16.
Min första kyss:
När jag var antingen tio eller tolv (jag minns inte riktigt vilket, men det är mindre viktigt) så var jag i Skateholms stuga med min dåvarande klass. Antingen så gick jag i fyran, eller i sexan för jag minns att det var med de yngre eleverna som vi brukade gå med vartannat år. Alltså de som vi tyckte lite bättre om än den äldre klassen som mest var överlägsna och allmänt.. äldre.
Den här stugan i skateholm var ett sånt ställe som vi alltid åkte till på olika utflykter med skolan och liknande. Det började på dagis, fortsatte med dansläger och jag tror att just den här gången med klassen var den sista gången vi var där, eller det var det såvitt jag kommer ihåg. Det var inte en så väldigt rolig stuga och vi fick mest underhålla oss själva där. Speciellt om kvällarna då man inte fick lov att gå ut, utan var tvungen att sitta instängd i något av de två enda rummen som fanns utöver köket, så var det ganska så långdraget.
Jag vill minnas att det var första kvällen som någon bestämde att det var en bra idé att leka ryska posten. Där finns alltid någon när man är i den åldern som kommer på hur kul det skulle vara och det är alltid lika pirrigt i magen med alla handtag, famntag, klapp eller kyss och allt det där.
Jag minns ungefär vilka som var med och lekte och jag minns ungefär hur det kändes. Det där pirret i magen och allt fnisset när folk, som i vanliga fall låtsades att de inte alls tyckte om varandra, var tvugna att kramas eller till och med pussas.
Det var roligt, men jag satt mest och hoppades på en sak. Jag satt och hoppades på att killen som jag var lite förtjust i skulle få gå in bakom dörren och sen skulle han säga "ja" när personen som styrde själva leken pekade på mig. Det satt jag och väntade på och slutligen så hände det. Inte så konstigt egentligen, för personen som styrde leken pekade på mig flera gånger när den där speciella killen var innanför dörren eftersom alla visste att vi var lite småförtjusta i varandra för vi hade faktiskt varit tillsammans tidigare.
Jag blev såklart överlycklig, men försökte att dölja det så bra som möjligt och låtsas att jag mest tyckte att det var jobbigt, sådär som man gjorde. Lite ”men öe, jag vill inte pussa honom” ungefär, trots att jag i själva verket knappt kunde låta bli att le, för det var ju precis vad jag hade väntat på och bara en liten stund tidigare så hade jag sagt "han är go" när någon annan skulle få pussa på honom.
Konstigt nog så kunde man även välja "hångel" vilket inte finns med i det traditionella ryska posten och det hade den här killen valt såklart, för han var lite av en tjejtjusare som de flesta killar i den åldern. Jag hade aldrig kysst någon på riktigt och jag hade definitivt aldrig hånglat med någon. Den enda som jag hade pussats med var väl samma kille som jag nu skulle ”hångla” med. Och det var så pirrigt, och det var så spännande och det var så häftigt, ända fram tills att det faktiskt var dags.
Då försvann det där förväntansfulla pirret i magen och ersattes istället av rädsla och av genans. Det skulle vara så och så många varv och det var tvunget att det skulle vara två andra som skulle vara med inne i rummet och räkna hur många varv det var så att vi inte försökte oss på att fuska. Det skulle vara en av hans kompisar och en av mina (eftersom jag var så nervös så behövde inte alla som var med och lekte titta på, lyckligtivs), men av någon konstig anledning så försökte en tjej som gick i vår klass som jag inte alls var så himla nära vän med att vara med. Det ville inte jag. Jag ville inte att någon skulle vara där. Jag ville såklart pussas med han den där killen och vi hade gjort det tidigare, men att hångla är ju en helt annan grej och man vill inte ha publik första gången man hånglar med någon. Tänk om jag skulle vara dålig? Tänk om de skulle skratta åt mig? Tänk om allting bara var ett skämt och de var ute efter att driva med mig? Tänk om det här var en sån grej som skulle få mig att vara mobbad under resten av livet? Och tänk om killen aldrig skulle bli kär i mig på grund av att jag var så urusel på att hångla?
Så många "tänk om", så mycket tvekan och så mycket "det här känns inte rätt". Jag vågade helt enkelt inte och det blev inget hångel.
Det var då jag skulle ha fått min första kyss, men jag backade ur trots alla gliringar som jag fick på grund av det och sen förblev jag okysst fram till att jag var femton och knappt vågade kyssa Hannes för att jag hade kvar samma tankar i huvudet. Tur att de har försvunnit nu för att kyssas kan nog vara en av mina favorithobbies ibland.
Ungefär såhär ser jag ut när jag kysser någon.
:D
