H A N N A H F O R E V E R

Igår blev jag hembjuden till Malin (Åke) på singelkväll!

Innebörd för alla andra: lite drinkar, dans och en vild natt på stan.

Innebörd för mig och Malin: Pizza, marängswiss, Letters to Juliet, senaste Harry Potter och lite skriksång till Taylor Swift.

Vi kämpar med andra ord väldigt hårt för att bibehålla vårt singeltillstånd.

Skämt åsido så var det som alltid en väldigt fin och mysig kväll. Precis vad jag behövde för att få lite perspektiv på saker och ting.
Hon är bra den där Åke, man kan verkligen aldrig ha tråkigt med henne.

Idag har jag kommit till en livsomvälvande insikt angående mitt liv och min framtid. En himla tur att det hände idag och inte på lördag när ansökningarna till högskolan stängt för den här terminen, för då hade det nog varit lite för sent och jag hade för alltid förvirrat mig in i modets värld.
Nu har jag två dagar på mig att bygga upp en helt ny agenda med nya karriärsmål och en ny väg att följa dit. 

Så. Vad söker man för högskoleutbildningar om man vill rädda världen?

Idag beslutade jag mig för att bli tigerfadder.
Det innebär lite kort att man skänker hundra kronor i månaden till WWFs arbete för att skydda tigern och andra utrotningshotade djur, får tigerrapporten med information om hur deras arbete för tigrarnas fortlevnad i Indien, Kambodja, Ryssland och Indonesien går och får ett mjukdjur i form av en tiger. Det där med mjukdjuret är jag också lite fundersam över må jag säga, men nu får man det och då ska man inte tacka nej även om de där pengarna kanske borde ha gått till något annat.   
Nu är det ju så att jag har en inkomst på ungefär 3200 kronor i månaden varav 2300 försvinner om två månader i och med att mitt studiemedel upphör under sommaren och jag tycker mig egentligen inte ha råd till att lägga ens hundra kronor i månaden, men jag ser det faktum att jag får ungefär lika många pengar i månaden som det finns vilda tigrar kvar i världen som ett tecken på att det är dags för mig att göra något, även om det bara är något pyttelitet.  
Dessutom så är jag trött på att få ont i magen varje gång jag ser en banner med uppmaningen om att de snart dör ut. Jag får så himla dåligt samvete så fort jag tänker på att jag inte bidrar med mer än 50 öre varje gång jag drar mitt kontokort och jag tycker att det är riktigt töntigt för det känns som att inte bidra alls.   
Jag fattar också att mitt bidrag som tigerfadder inte kommer att innebära "en betydelsefull insats för framtiden" som WWF hävdar på sin hemsida, men fram tills dess att jag får ett fast jobb som ger mig en möjlighet till att bli djungelfadder, isbjörnsfadder, pandafadder, späckhuggarfadder, orangutangfadder och östersjöfadder också, så får det helt enkelt duga och det är faktiskt bättre än inget.
Mitt samvete känns faktiskt aningen lättare så jag kanske till och med kommer att kunna sova inatt.

Jag och min egna lilla tiger:

Ja, nä, det går inte så bra som synes.
Nu är det redan april, våren är nog här på riktigt, båda mina systrar har flytt landet och jag sitter ensam hemma i ett nystädat rum med kliande eksem på magen och försöker lista ut vad jag ska gå för utbildning till hösten.
Om två månader så är jag helt klar med komvux och då ska jag ut i "den riktigt riktiga världen". Det är lite samma känsla som jag hade förra året vid den här tiden. Då hade jag ingen aning om vad jag skulle göra efter studenten, nu har jag ingen aning om vad jag ska göra efter ett år av relativt lättsamt slit på en skola två minuter bort.
Förra året löste det sig dock, så det hoppas jag att det gör i år också.  

Så här långt har jag kommit med mina ansökningar hittills:



Jag vet inte riktigt vad det är jag väljer för kurser och vad de innebär, men de låter bra i alla fall. Snart återstår det bara att se om jag kommer in eller inte. Det blir antingen spännande eller fullkomligt fruktansvärt.