Alltså..

.. det här med den där existentiella ångesten som alltid dyker upp när allt i livet flyter på precis som det ska och man för en gångs skull borde få lov att vara väldigt nöjd med tillvaron och känna sig lugn inför framtiden - waddap med det? Helt ärligt?

Känns så himla ovärt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0